Nu är jag så arg och upprörd att jag ser rött! Bokstavligen!
Och denna gång är det inte pedofilförsvarare eller provokatörer som har gjort norskan förbannad.
Nej nu är det våra myndigheter. De som skall hjälpa oss när vi far illa. De som skall se till att rättvisa skipas. De som skall se till att vi får upprättelse när vi varit utsatta för brott.
Även dessa organisationer som jag så hjälpsamt har lagt ut länkar till, de som ställer upp för barn som far illa. Trodde jag! Ack som jag bedrog mig! De har alla fått bön om hjälp, och alla har svikit. Vad finns dom då till för??
Nu har jag fått Hovrättsdomen i fallet med den 8-årige pojken uppläst för mig, och från och med nu så heter han Adam.
Det jag fick höra är skrämmande!
Jag kommer bara till att ta upp en liten del av den här, då jag inte vill förstöra för andra som håller på och jobbar på detta. Och det måste jag be om respekt för. Och jag vill även påminna er alla om att lille Adam är en pojke som finns! Han är verklig! Han lever i sin mardröm 24 timmar om dygnet. Vi kan stänga av våra datorer och ägna oss åt våra lugna liv, utan rädslor och trauman. (Dom flesta i alla fall) Så jag ber även om respekt för familjen.
I Tingsrätten blev Adams fysiska skador redovisade och dokumenterade av barnläkare och rättsmedicin. Barnläkaren vittnar om yttre skador, men det blir missuppfattat och ihopblandat med inre skador. Dessa skador är dokumenterade av rättsmedicin, men de vittnar inte utan nöjer sig med intygen. Därmed räknas barnläkarens svar som svar för både inre och yttre skador till trots för att hon inte har kompetens att bedöma de inre skadorna.
I Hovrättens friande dom finns inte Adams skador med överhuvudtaget! Och till råga på allt påstår de att ingen stödbevisning finns! Det är just fysiska skador som räknas som stödbevisning, men de finns inte med! Inga nya bevis har tillkommit, och Hovrätten anser att Adams uppgifter är trovärdiga. Men: Han kan inte redogöra för när och var övergreppen ägde rum. Under de fem år övergreppen ägde rum flyttade pappan flera gånger, och Adam, som inte ens kan klockan, kan inte svara på datum och tidpunkter för övergreppen. Adam är 8 år!!
Sedan när började man sig förvänta att en 8-åring skall klara av utfrågningar som en vuxen?
Kommer du/ni ihåg vad ni gjorde t.ex den 3. april 2005?? Tänkte väl det…
Hur kan man då förvänta sig att en 8-åring skall kunna redogöra för en tidlinje?
Därmed står det ord mot ord anser Hovrätten, och bortser helt ifrån skadorna som borde vara avgörande i och med att de utgör stödbevisningen!
Skall man kunna kräva vuxna svar från ett barn? Skall man kunna välja bort stödbevisning under ett överklagande?
Så nu är det av största vikt att ni stöttar Adam genom att visa det med kommentarer, tummar och framför allt; Namn till protestlistan!! Låt oss bli ”Barnens Röst”!
Läs gärna denna rapport från: ”Det är faktiskt mitt liv det handlar om”
Dokumentation från Vänsterpartiets hearing om vårdnad, boende och umgänge den 29 april 2005 i Riksdagens Förkammarsal, sammanställd av Mats Klockljung:
Här får ni läsa om hur verkligheten ser ut för många människor!
Tillägg:
I natt pratade jag med Adams mamma igen, återigen i flera timmar. Medan vi pratade hörde jag lille Adam komma gråtande, han kunde inte sova. Gråtande berättade Adam att han inte kunde sova för han var så rädd för att mamma skulle dö! Pappan hade nämligen hotat med att döda mamman om Adam skvallrade!
Detta är deras verklighet! Detta är den rädsla lille Adam går och bär på därför att vuxenvärlden har svikit honom så grymt!!
